Igår var tyvärr min älskling förkyld så jag drog iväg till gymmet själv. På vägen dit funderade jag på vad jag skulle köra. Bänk skulle vara kul, men jag vill gärna ha passning, för säkerhets skull. Kanske militärpressar?
När jag kom till gymmet och kunde konstatera att det fanns en ledig stång och tillräckligt med vikter lediga (det finns bara ca 250 kilo viktskivor på gymmet, totalt !) bestämde jag mig för att dra av ett pass marklyft. Mitt schema sade att jag skulle köra 10 set, 5 reps på 120 kilo.
Fan, jag kände mig stark. Det är helt okej vikter att leka med, speciellt när man inte vilar mer än en minut mellan setten. Nu jävlar skulle det markas. Bälte och dragremmar på.
Efter två set kom en kille och frågade om jag hade långt kvar. Ja, men du kan köra mellan, sade jag.
Han tyckte det skulle bli för jobbigt att byta viter, för han skulle köra på 200+ kilo. Exit Johan. Nu kände jag mig inte stark längre. Men desto mer beslutsam om att se till att köra på hårt och tungt för att kunna komma upp i målvikterna kring 200 kilo.
Passet gick bra, och det var inte förrän på de sista repetitionerna det var riktigt segt att få upp vikterna. Det mest positiva var faktiskt att jag inte behövde dragremmarna på något av setten. Det är något som har retat mig, att jag inte orkar hålla greppet ordentligt.
Nu dröjer det en vecka innan nästa markpass, men jag ser fram emot det.
Den tyska volymträningen fungerar riktigt bra, och det känns som om jag gör bra ökningar i styrka i mark, bänk och böj. Det känns jäkligt bra. 200 kilo mark ligger inom räckhåll :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar